9 december 2011

Den här dagen för 4 år sen var bland de värsta i mitt 34 åriga liv.

En hemsk bilolycka skedde på kvällen den 8:e bara här bortanför oss, i den ena bilen satt min vän Y och hennes dotter, i den andra bilen satt min sons bästa kompis pappa.

Min vän Y blev fastklämd och fick stora men för livet, dottern klarade sig trots allt ganska bra då hon satt i baksätet.

Kompisens pappa överlevde inte. Han dog nog direkt av smällen.

Den natten sov jag inte många minuter, dessutom så hade vi julmarknad på jobbet dagen efter, men där var stämmningen väldigt dämpad hela dagen. Hur jag klarade att vara där hela dagen är för mig fortfarande ett under. Min vän låg på intensiven och i huvudet snurrade tusen tankar.

Söndagsmorgonen när jag skulle tala om för barnen vad som hänt var inte heller rolig, jag grät floder och kunde inte säga så mkt, men barn funderar ju inte så mkt utan de bara konstaterar, och Jespers kommentar var nog att han skulle ringa till sin kompis för att höra va han skulle säga, men jag sa att han fick vänta tills senare på dagen.

Men nu är de som sagt 4 år sedan och man lär sig nog att leva med det.

Ta vara på er å ta de lungt i trafiken. Vi lever bara ett liv (åtminstonde va vi vet) å ibland har vi bråttom men vi kommer fram även om bilen inte går järnet jämt.

Kram på er alla i juletid. Vi hörses /Pernilla