Ja de e ju de när man får massor med kycklingar, de blir oxå massor med tuppkycklingar, sisårdär ca 70%, bland värphönsindustriuppfödningen så räknar man med att ca 65-70% är tuppar och dom föder ju upp en del så dom har nog ganska bra koll.
I Sverige kommer de in ca 5,5 miljoner värphöns i industrin för ägg, varje år, och för att dom ska finnas så har ju alltså en del tuppar brags om livet.
Men så till min lilla samling, utsorteringen hade jag för några veckor sedan och i avvecklingsbåset blev dom då 45 st, några har jag sparat för att stoppa i frysen lite senare men dom ska få växa på sig lite till först. Så var ju igentligen meningen eller min tanke att jag skulle spara alla tuppar för att stoppa dom som blev över i frysen, men då skulle vi nog få leva på tupp hela vintern, då blir nog alla less på de.
Sen kan man ju inte stå å göda dem i 20 veckor bara för att äta dom de blir ju rätt dyrt de med.
Så 10 tuppar avklarades förra veckan och 25 denna vecka så de återstår ju några men om de finns nån som tänker köpa hönor så finns de ju några tuppar oxå för dem.
Nu till själva slakten( så ni som inte vill höra hur jag gör läser inte detta, kursiverad stil)
Jag insåg ju att jag måste klara av småtupparna själv annars e de ju inte lönt att hålla på, de tar ju för lång tid om jag ska ha ngn till hjälp, som inte har tid att hjälpa till nångång.
Så fram med en planka typ 2"4 på ca 1 meter och i den spikade jag i två spikar med ca 2 cm mellanrum. Yxan vässad och en brädlapp för bedövning på plats och inte att förglömma en säck att stoppa dom i efteråt.
Observera att dess tuppar e ganska små, jag håller ett stadigt tag över vingar och benen, tar min lilla brädlapp och drar den i bakhuvudet på tuppen, då blir han ordentligt bedövad och i de flesta fall så rätar dom ut nacken en bit och då drar jag fast tuppen mellan spikarna på plankan och med ett hugg så huggs huvudet av, jag lägger bort yxan och håller tuppen med bägge händer medan de värsta dödsryckningarna pågår sedan stoppar jag honom i säcken, klart för nästa.
Om man har en liten större tupp så måste man vara snabbare från slaget till själva halshuggningen och kunna hålla ordentligt medans dom flaxar som värst för annars e de blod överallt, jag lovar.
Allt går lungt å stilla ingen stress å ingen ångest för dom hinner ju aldrig märka något.
Jag e ganska stolt över mig själv att jag fixar de här för då går de ju fort och smärtfritt. I torsdags när jag tog 25 st så tog de 40minuter så var de klart.
Dom stora som vi ska stoppa i frysen dom får nån allt hjälpa till med, men de e om en månad ungefär.
Sen håller vi oxå på att fixa en damm åt ankorna å jag hoppas verkligen att den kommer att bli bra, de e ju inte lätt att försöka rengöra ankdammar utan att tömma men jag ska iaf försöka och de finns ju avlopp så man ska kunna tömma för storrengöring men tanken e att de ska vara så pass med genomstömmning att den håller sig ganska fräsch. Vi får se till våren hur de tar sig ut.
En tjälknöl e i ungen och ska sedan marineras för att ätas med potgratäng i morgon till middag och de är ju så gott, jag riktigt längtar.
Nä nu ska jag nog kvälla, gubben jobbar å ungarna sover bäst å passa på att sova när dom sover så blir de nya tag imorgon.
Vi hörses/Pernilla
sedia jasa tambah follower instagram
8 år sedan
Hej! det blir en fin söndagsmiddag, önskar jag bodde med dej nu. ;) jag är däremot inte så avis på ditt göromål med tupparna, men det som måste göras, måste göras! tur att jag inte har några (många) tuppar som ska bort. Ha det bra vi hörs /Jennie
SvaraRaderaStudsade in här och tittade runt lite...hönsblogg ju!! :-)
SvaraRaderaHar också fixat mina första tuppar på liknande sätt...och visst känner man sig nöjd att man klarar av det själv, blir ju lugnast för djuren så!
Tittar nog tillbaks igen ;-)
/Bente
Du e ju värsta krigsdrottningen. ;)
SvaraRaderaPam